för några veckor sedan fick  jag och maken en inbjudan till att delta i en maffiamordkväll. vi blev båda tilldelade varsin gestalt i detta rollspel där vissa direktiv fanns att följa. tommy skulle agera en vaktmästare vid namn pontus puhlo och jag själv som ett förföriskt rivjärn vid namn fransesca mastrati. tjugotalet gäster slöt upp på la villa parkadie. värdparen välkomnade oss och med marschaller och kandelabrar fyllda med levande ljus. med italieninspirerande drinkar, snacks och musik så inleddes mordkvällen. måste säga att samtliga hade lagt ner ett jättejobb på sina respektive roller med hjälp av rätt kläder, make up, peruker och små finurliga detaljer. alla agerade med inlevelse och gav sitt yttersta för att ge just sin del i rollspelet. tro mig, det finns en liten skådespelare i oss alla.

redan klockan 15.00 startade vi hemmavid med förberedelserna. det blir liksom att packa sin resväska inför en spännande semestertripp. förväntningarna innan är lika viktiga som själva upplevelsen. medan vi lyssnade på enrique iglesias och smuttade på lite vin så laddade vi inför kvällen. min brorsdotter elin fixade manikyr och en vacker håruppsättning med glamour. medan jag klädde mig så färgade hon tommys hår svart och medan han klädde sig så fick jag en häftig make up med dramatiska lösögonfransar. jag som inte ens sminkar mig till vardags genomgick en extrem förvandling.

när mördaren till slut avslöjades så fortsatte festen med sång, dans, skratt och tokerier. överallt kunde man finna spår efter fjäderboas och en och annan lösmustach. trots att jag stod över karaoke-sången så lämnade jag festen helt utan röstresurser. tyckte att tommy var förträfflig i sin korpsvarta kalufs igårkväll men idag så kan jag inte titta på honom utan att börja fnissa. ja, vad gör man inte för kulturen...? vilar min hesa hals idag och hoppas min stämma kommit åter imorgonbitti.

sänder vårt varma innerliga tack till falkenströms och bergmans som bjöd in oss till denna härliga kväll!!

ciao ciao